Adventsshopping i Minsk

Blev det idag. Trots att bilen inte startade - igen :-( Misstänker att Renault service listigt lurat mig på 80.000 vitryska rubel och inte gjort ett smack. Föreläste istället för mig om datoranalyser och att en automatare ska startas i läge "P" - som om jag inte redan visste! I morgon blir det ett nytt besök och då ska banne mig min Safrane bli kurerad så det så! Shoppingen då undrar ni? Jodå, det blev ett besök på en enorm marknad utanför Minsk. Massor med skinnkläder, kappor, jackar, mössor, handskar - you name it. Och riktigt fina saker faktiskt och en mycket välordnad marknad som rekommenderas om nu någon skulle vilja besöka mig (läs: jag vill ha besök!). Så det blev en lång, fin, brun och varm fårskinnskappa med huva som ni kan se. Så nu ser man riktigt "russkij" eller "ruskig" ut, välj själva. Riktigt varmt är det dock!

Söndag med Napoleon

I isande kyla och snöblåst hedrade vi i söndags de tusen och åter tusen franska soldater i Napoleons armé som stupade vid floden Berezina under sin reträtt från Moskva.



Trots kylan och de långa talen hade jag och mina brittiska och amerikanska kollegor ganska kul....




Jag träffade även på en vitrysk "Napoleon" som jag misstänker fått ett och annat under västen för att hålla sig varm!









Förutom tillresta fransoser hade vitryska Napoleonsällskapet övat i att marschera i takt till " a gauche" och "Vive la France".

Snö i Minsk!

Vaknade upp till ett snöigt Minsk. Det är alltid något speciellt med den första snön i en ny stad! Även om den är ganska blöt och fram emot kvällen mest liknar en regnig sörja. Har nu varit tillbaks i min nya hemstad ett par dagar och det känns ok. En hel del att göra då vi har ett stort seminarium om mänskliga rättigheter på fredag - temat hör inte riktigt till vanligheten här av förståeliga skäl och så åkte jag på att jobba på söndag :-( Där fick jag för att jag njutit av lång semester! Men kan nog bli kul, fransmännen uppmärksammar varje år de stupade soldaterna i Napolens krig mot Ryssland 1812 ute vid något gravfält. Det bli en tidig uppgång för att vara en söndag men champagne har utlovats. Alltid något.

Familjehelg på Guö

Det är inte så ofta vi träffas allihop numera men för att fira di gamle - pappa har nyss fyllt 80 och mamma fyller 75 - hade vi alla lyckats ta oss till Blekinge där vi tog in på Guö värdshus utanför Karlshamn. Ett härligt grått november-regn mötte oss men efter tipspromenad och skumpa väntade oss god mat och en helt igenom trevlig kväll. Och dagen till ära höll faktiskt alla sams... Nu dröjer det ett tag tills vi ses igen och i morgon tar jag flyget tillbaks till Minsk via Vilnius. Med rätt blandade känslor denna gång.

Home sweet home

Säga vad man vill men Sverige är rätt bra ändå. Efter bara ett par dagar hemma i den svenska huvudstaden känns det ovanligt bra. Att det kan vara så underbart att återknyta bekantskapen med gamla vänner och platser och att skapa nya. Väldigt angenäma sådana dessutom. Plötsligt känns inte tanken på att flytta hem så avlägsen längre. Och det känns bra. Kanske att dessa år utomlands fått mig att uppskatta det vana och hemtama ändå. Eller så har jag mognat? Inte så att jag hittat hem, nej men jag börjar i alla fall känna igen vägen hem igen...

Kålpudding är gott!

Nej, detta håller inte på att omvandlas till en matblogg, andra kan sån't betydligt bättre men eftersom jag idag lagat kålpudding för första gången tyckte jag det kunde vara på sin plats att skryta lite! Blir alltid lite extra huslig på söndagarna och låtsas att jag lagar mat till en stor familj. På så vis får jag mat till flera dagar och dessutom är det roligt. I alla fall betydligt roligare än att slänga alla gamla kartonger som ligger i hallen - resultatet av mitt nya inköp: ett klädskåp som numera pryder mitt sovrum och som gör att jag faktiskt hittar bland mina kläder igen. Nästa planerade möbelinköp i detta land som tycks älska allting stort och murrigt och mörkt blir en bokhylla. Wish me luck!

Allhelgona

Jag har aldrig gillat Halloween. Visst har även jag klätt ut mig och haft roligt på Halloweenfester men jag måste erkänna att jag aldrig riktigt förstått mig på denna egendomliga högtid. Vi har ju dessutom redan en fin tradition av att tända ljus och hedra de som inte längre finns med oss just denna helg. Idag är det alltså allhelgonadagen. Dessutom är det den 1 november, ett alldeles speciellt datum för mig och min familj. För 15 år sedan förlorade vi vår Mange denna dag och november månad är sedan dess alltid förknippad med sorgsna känslor. Tyvärr. Inte är det väl egentligen novembers fel, kanske är det också mörkret som nu sänker sig ner över oss. Oavsett anser jag att såväl november som februari är två helt onödiga månader som vi utan problem skulle kunna stryka ur kalendern. Jag skulle i alla fall inte sakna dem! Men nästa vecka ska jag resa hemåt för en välbehövlig vila, lite ny luft och kära återseenden. Brukar göra gott såhär års.