Inget nytt under solen

Eller? Innebar det nyss genomförda parlamentsvalet i Vitryssland egentligen några framsteg? Delvis säger ett besviket OSSE, nej menar oppositionen medan presidenten hävdar att man denna gång faktiskt gått väst till mötes och ansträngt sig t o m bortom sin egen lagstiftning. För oss som hade möjlighet att besöka vallokalerna igår samt att följa rösträkningen framstår en tyvärr rätt dyster bild. Framför allt är det söndagskvällens snabba rösträkning - på vissa håll tog den inte mer än 15 min vilket väl borde vara rekord? - som lämnar en del övrigt att önska som det så ofta heter. Som bäst kan man väl säga att denna process kanske inte var helt "transparent". Bilden talar sitt tydliga språk...

Söndagens val får alltså inte klart godkänt av OSSE. Men hur går man vidare när man samtidigt vill uppmuntra de förbättringar som gjorts och den samarbetsvilja som tycktes finnas, åtminstone före valet? Ingen lätt balansgång. Chefen för ODIHR:s valmission sade sig vara besviken och hoppfull på samma gång. Har inte riktigt bestämt mig för om jag håller med.

Organisationen för Säkerhet och Samarbete i Europa, OSSE

En dag vid valurnorna

Hemma igen efter mer än 15 timmars valövervakande. Och vad ska man säga, kan detta kallas val? Vitryska folket förtjänar helt klart bättre. Mer om detta i morgon.

Kärlek på ryska

Ja, jag har fallit. För en rysk tv-serie om vännerna Andrej, Maxim och Olga. Om kärlek och passion, om ondska och svek och om ond bråd död. Den heter Montecristo och lär vara baserad på Alexandre Dumas roman men den kopplingen har jag ännu så länge svårt att se. Oavsett, efter knappt två veckor här och trots mina än så länge begränsade ryska-kunskaper, har den lyckats trollbinda mig flera kvällar i rad framför vitryska kanal 1. Trots att det är val och större saker på gång i landet har jag således fastnat i de tre vännernas historia. Kan det ha att göra med att det är i princip det enda värt att titta på förutom tal och prisutdelningar med presidenten i huvudrollen? Eller kan det vara så att historier om kärlek och svek går över kultur- och språkbarriärerna? Åtminstone för mig. Lovar återkomma snarast med en update...

Fredagstrött i Minsk

är jag efter en vecka full av nya intryck. Valet börjar närmar sig, staden är full av utländska valobservatörer. Från Sverige har en stor riksdagsgrupp anlänt. Och spänningen stiger. Eller?

I varje fall har det varit en vecka full av spännande möten och diskussioner. Om såväl stort som smått. Om valet såklart och kanske mest om vad som väntar därefter. Om EU och Ryssland, Solana och Putin. Och om vad som rör sig i en presidents huvud. Ingen tycks riktigt veta. Och ikväll väntar ev en öl eller två.

Svensk ambassad i Vitryssland

Idag den 23 september 2008 lämnade vår nye ambassadör över sina sk kreditivbrev till den vitryske presidenten Lukasjenka. Därmed finns det nu också en svensk ambassad på plats i Minsk, Vitryssland. Detta firades självklart med tårta och champagne!

Sveriges ambassad i Minsk

Valkampanjen som inte är

Trots viss upphetsning i den sk internationella "community" och bland tillresande utländska valobservatörer, är det påtagligt hur lite söndagens parlamentsval uppmärksammas hos vitryssarna själva. Färre kandidater har registrerats än till valet 2004 och i vissa valkretsar finns det endast en kandidat. På tv talas det knappast alls om valet mer än de 5 min per kväll som de olika kandidaterna får att läsa upp sina valprogram och inga valaffischer synes i stan. Och landets president är mycket nöjd över att valkampanjen är så "lugn och tyst".

http://belaruselections.info

Uppdrag barn

Har varit en aning tveksam till att publicera länkar som går till kommersiell verksamhet. Tills jag trillade in på uppdragbarn.se via flera vänners bloggar. Genom att publicera denna länk skänker Vattenfall 20 kronor till Childhoods verksamhet. Och det kan ju inte vara fel. Än så länge finns ingen verksamhet i Vitryssland men väl i Ryssland, Ukraina och Moldova.

Lördag med Lukasjenka

Vaknar upp sent till ännu en regnig och grå dag. Söker tröst i tv:n där stora festligheter pågår: på torget talar president Lukasjenka om den ekonomiska situationen i landet, om jordbruket och arbetarna och om strategiska planer för framtiden. Och sen kommer höjdpunkten - prisutdelning där olika vitryska hjältar premieras från runt om i landet: arbetare, förmän på fabriker och kollektivjordbruk får pengar, diplom och blommor ur presidentens hand. Rader av medelålders och äldre arbetare applåderar. Ingen ser dock riktigt glad ut, kanske för att det är så kallt? Efter att en grupp skolbarn utfört någon slags breakdance till jazzmusik ger jag upp. Är detta kommunism med ett modernt ansikte?

‘Last dictator’ caught between east and west

Kärlek och sport

heter en vitrysk rockgrupp vars sångare och frontman Andrej Vasjkevitj hastigt avled i somras, bara 34 år gammal. Till minne av honom hade vänner och kollegor i kväll anordnat en konsert i Minsk där flera kända och okända artister uppträdde. Det blev mitt första möte med den vitryska popscenen men ett möte som gav mersmak. Många unga duktiga sångare och låtskrivare och minst sagt, blandad repertoar. Och i fall någon skulle undra - i valet mellan kärlek och sport väljer jag utan tvekan det förra...

"Lubov i sport"

Kommunistitjeskaja nr 18

Blir min nya adress för ett par år framöver. Inte lika flashigt och stort som på Marcel Andreescu men hemtrevligt tror jag det kan bli. Och gångavstånd till jobbet, förbi parken och över floden. Känns skönt att ha bestämt sig i alla fall och få bollen i rullning liksom. Nu kan man fokusera på annat ett tag, som val och besök. Och på att bara få vara, om än i en tillfällig lya vilket känns otroligt skönt efter den senaste tidens intensiva flängande och långa hemlöshet. Och nej, det är varken mina möbler eller gardiner...

Demonstrationer

var det i centrala Minsk i måndags kväll. På den sk "Solidaritetsdagen". Konstigt nog märkte jag inget av det, upptagen av mitt eget som jag var. Ungdomsrörelser och oppositionspartier demonstrerade på årsdagen av Viktar Hanchars, vice talman och ordförande av vitryska valkommissionen, försvinnande för nio år sedan.

Något mindre hemlös i Minsk

Det tycks som om jag kanske har hittat mig någonstans att bo. Med lite god vilja och vit målarfärg ska nog den charmiga gamla lägenheten på Kommunistitjeskajagatan kunna bli fin! Och hyresgumman verkade rar dessutom trots att jag inte ville ha några av hennes mörka östmöbler. Kommer få fin-fin utsikt över vitryska militärens högkvarter. Och ikväll flyttar jag in i en tillfällig lägenhet mitt emot inrikesministeriet. Tryggt och bra. För att pigga upp mina ev läsare som inte tror jag jobbar något nämnvärt dessa dagar bifogas också en bild på några av mina nya kollegor - chefen till höger - från vårt allra första morgonmöte i måndags.

Grått i Minsk

är det idag. Och lite smått grått inom mig. Ingen tur med lägenhetsletning trots aktiv assistans från välvilliga kollegor och DIP-service, vitryska utrikesministeriet egna lägenhetsförmedling. Kändes lite för mycket som att bo på studenthem eller diplomatcampus. Får ta nya tag i morgon, på Kommunistgatan ska det finnas en fin. Och stor. Annars står valet mellan nytt och fräscht i centrum men med litet badrum eller en större i sov-kvarteren en bit längre bort. Får sova på saken...

Hemlös i Minsk

är jag. Fortfarande. Men vid relativt gott mod efter att ha tittat på en lägenhet (fd bordell) och en ny och fräsch. Kvällen fortsätter med mer lägenhetstittande. Och så har jag fått en ny mailadress. Undrens tid är inte förbi!

Såhär ser förresten vårt tillfälliga kontor ut, ligger på Musikalnajagatan mitt i stan!

Hos Zaleskis

bor man också bra. Och äter gott gör man det med. Gårdagens pizza utbytt mot borstj, fyllda svampar och blinier! Något som behövs efter en lång dag genom ett regnigt och grått ukrainskt landskap. Enda sällskapet på färden utgörs av övernitiska (läs: penningsugna) trafikpoliser som minsann kan lagen. Och passar på att nämna att jag är en "otjen krasivaja sjensjina" medan de försöker lura av mig mina pengar... 40 km/h på landsbygden - är det ny europeisk standard? Men i morgon är en ny dag - och ett nytt land väntar.

Hotel Zaleski

Morgon i Suceava

Det regnar. Ingenting varken i Suceava eller på Vila Alice är sig likt. Fast jag tror att jag faktiskt träffat Alice - den rara farmoderliga gumman som serverade min frukost. Rumänsk frukost förstås men kaffet var gudomligt- tack Alice! Nu far jag vidare i regnet. Lämnar Rumänien och tar mig an Ukraina. La revedere si da zvidanja!

Living next door to Alice

På Vila Alice i Suceava bor man bra och erbjuds oväntat mycket lyx: wi-fi och AC, sauna och fitness! Tänkte dock nöja mig med det förstnämnda denna gång, får väl komma tillbaks för fitnessen...

Tillbringat halva dagen i bilen genom ett soligt och lantligt Rumänien. Som vanligt en hel del trafik men vägarna har varit över förväntan. Ska bli spännande se vad som väntar på andra sidan gränsen i Ukraina i morgon. Har bestämt mig för tidig uppgång och beställt frukost till halv åtta! Men innan dess tänkte jag vila ut lite och kanske ta en runda på stan. Eller inte... Ligger t ex en lockande pizza-take away-broschyr på skrivbordet och jag kom just på att jag har en del dvd-filmer i bilen...

Bis später!

Avsked

Jättefin men sorglig dag! Plötsligt berörs jag av alla som funnits nära i tre års tid och även om vi kommer ses igen så är denna tiden förbi och kommer aldrig igen. Människor kommer in i ens liv, delar glädje och sorg nästan dagligen och sen är de borta - eller åtminstone längre bort. Värme och skratt varvas med nostalgi och tårar i ögonen. Och tankar om att vänskap är något väldigt värdefullt.

Nattliga tankar på hotell

På väg mot nya äventyr är jag. Alldeles snart. Läskigt och härligt på samma gång. Ny stad, nya människor, nya möten, nya dofter, nya upplevelser.

Otålig nu, vill iväg, klar med alla farväl känns det som och less på att bo på hotell. Vill också lämna en del bakom mig, inte glömma men stoppa undan lite grann, kanske, för ett tag. Ta nya tag, andas ny luft.

Konstigt att det kan kännas så bra att lämna något fastän man fortfarande trivs och trots att det finns folk man tycker om som blir kvar. Men det är tydligen skillnad på att fly och på att vara på väg till något nytt sägs det. Vem vet vilket det är jag egentligen gör. I alla fall känns det ganska bra och kanske räcker det så. Just nu.