Igår hölls en av de första konferenserna någonsin i Vitryssland för LGBT-personer i Minsk. För alla som inte vet vad detta står för så handlar det om rätten för homosexuella, bisexuella och transpersoner om att få tänka och leva som de vill - en mänsklig rättighet som de flesta i Sverige numera tar för självklar. Så inte här i Vitryssland, av skäl som redan är väl kända.
Som stöd för de unga arrangörerna som av säkerhetsskäl håller en låg profil, fanns ett fåtal diplomater samt EU-delegationen på plats och det svenska ordförandeskapet höll en mindre mottagning på kvällen. Trots att jag således fick jobba en lördag så kändes det verkligen värt det att träffa alla dessa unga och modiga människor som inte söker pracka på någon sina värderingar eller sina livsval utan endast vill bli respekterade för de de är. Viktigt att inte glömma bort att rädsla föds i okunskap och att kärlek kan ta sig många olika uttryck. Samtidigt är det viktigt att respektera och söka förstå även andras åsikter vilket sannerligen inte är en lätt ekvation att få ihop. Men gårdagen var åtminstone ett steg i rätt riktning.
