Post-jul blues?

Finns det något sådant? Kanske det, tror i alla fall inte jag drabbats av någon djupare depression utan bara en slags reaktion på allt ätande och umgående och mysande. Det är så tyst och tomt och luften har liksom gått ur mig. Men känslan är ju inte helt ny för mig efter en intensiv period så antar att det bara är att sitta lugnt i båten och vänta på att stormen rider ut. För det gör den ju alltid och även om inte sol alltid kommer efter regn (i alla fall inte här i Minsk...) så kommer ju definitivt andra tider. Och nya upplevelser och nya bekantskaper. Fast just nu saknar jag faktiskt mest de gamla...