Für Elise i vitryska parlamentet

Idag på morgonen var jag på det nya vitryska parlamentets öppnande. Högtidligt trodde jag, säkert i närvaro av den vitryske presidenten och kanske lite skumpa och så. Tji fick jag, den församlade diplomatkåren (där en del ambassadörer smugit sig in) lämnade efter en kvart då vi fått höra nationalsången (riktigt vacker faktiskt) och ett antal uppradade omröstningar av organisatorisk art. Det mest spännande var att under de 10 sekunder som röstningen varar, spelades Für Elise i högtalarna! Vad trevligt tänkte jag och såg framför mig hur man spelade schlager i svenska riksdagen. Eller nåt. Man kan lära sig mycket från andra länder! Och presidenten, nix han dök inte upp...

En joggingtur längs floden

tog jag mig idag. Första gången på flera, flera månader. Och det gick tungt, mycket tungt men en fin höstsol hjälpte till. Gäller ju att ta vara på sådana stunder för de har visat sig vara mycket sällsynta här i Minsk. Och då menar jag inte bara mina joggingrundor utan dagarna med sol förstås! Hade helt glömt bort hur långa och gråa höstarna kunde vara hemma i Sverige och varför jag en gång valde att flytta söderut... I Rumänien var man bortskämd med fint väder och oändligt långa somrar. Antar man får ställa om sig och hitta andra glädjeämnen här. Som att laga kycklingspett och läsa ryska vilket jag ska ta itu med alldeles strax...

White Sea - Black Sea

heter en utställning av den svenske fotografen Jens Olof Lasthein som just nu visas på kulturhistoriska museet i Polotsk (om någon har vägarna förbi). Jag var där igår tillsammans med fotografen själv och min kollega Elena från ambassaden. Där mötte vi unga och mycket entusiastiska fotografer från Polotsk och ett stort uppbåd av intresserade besökare. Undertecknad lyckades till och med få fram kanske inte ett av världshistoriens längsta, men åtminstone ett uppskattat, tal på ryska som erhöll varma applåder! Utställningen har bl a visats på Kulturhuset i Stockholm samt i Minsk och visar Jens bilder från flera års resande mellan Vita havet i norr och Svarta havet i söder med nedslag i bl a Arkhangelsk, Kaliningrad och Tiraspol - alla ställen jag känner väl till. Vardagen i östra Europa skildras med värme och en smula vemod i Jens bilder som han även samlat i en bok med samma namn. Ett besök på http://www.lasthein.se/ rekommenderas varmt!

Endast 2,5 timme

tar det att köra till Vilnius och civilisationen i Litauen. Om man inte är lastbilschaufför vill säga får då verkar det ta dagar att döma av den längsta kö jag någonsin sett strax innan gränsen. Ett par år sen jag var i Vilnius och kom ihåg det som en söt men ganska sömnig liten stad. Nu kändes det som att komma till stora, vida och "busy" världen! Tänk vad en månad i Minsk kan göra med en :-) Hade en kort men mycket trevlig minihelg hos gamla vänner från Bukarest-tiden och dessutom råkade några andra gamla vänner vara där med sin otroligt söte lille son, Cameron. Gjorde gott att få snacka av sig en del av alla nya intryck och inte minst smakade de medhavda vitryska gräddbullarna och vodkan inte helt fel... Varning mina norska vänner, det finns stor risk att jag snart kommer igen!

Lurad

på värmen är jag. Och förmodligen alla andra i Minsk som tycker att det är kallt dessa dagar. Åtminstone inomhus. Flitiga läsare kommer nog ihåg ett tidigare inlägg där jag berättade att värmen inomus har två lägen - av på våren och på den 15 oktober. Det är idag. Men tror ni det kommer någon värme ur mina element? Njet. Däremot har jag haft min första ryska-lektion ikväll. Mycket trevligt var det och gillar redan min lärare Alesea. Denna gången har jag bestämt mig för att om inte besegra, så åtminstone lära mig det ryska språket en gång för alla. Davaj!

Höst i Minsk

Det är vackra höstfärger när jag går till jobbet längs med floden med det något märkliga namnet 'Svislatj'. Fullt med joggare och andra atleter är det i parken på morgnarna, flera klädda i vitryska landslagets träningskläder. Eller så är de bara wanna-bies, vad vet jag. Kallt ser det dock ut att vara. Påminner mig om att jag borde ta itu med det där själv. Kanske får bli en löprunda på lördag? Bara det inte regnar, något som verkar svårt att undvika i den här staden tyvärr...

Idag är en annan dag

Igår var ingen bra dag. Vaknade med huvudvärk i ett regngrått Minsk och beslöt mig för att inte krypa ur mitt bo på hela dagen. Sov, läste och fick inget gjort. Kanske var det vad som behövdes, att göra ett litet bokslut efter snart fyra veckor i Minsk. Tänkte en hel del på vad och vilka jag lämnat bakom mig. Undrar hur många man egentligen kommer att hålla kontakten med eller hur mycket som nog snarare var där och då. Upplevelser och känslor som bevaras i minnet men som inte kommer igen. Kanske bäst så ändå. Men saknaden finns där.

Idag är dock en bättre dag, det känner jag redan. Tro det eller ej men det finns fortfarande saker att ta itu med i mitt nya hem. På tisdag får jag bredband - hurra - har redan ångest för hur mycket telefonuppkoppling kostar i det här landet, internetberoende som man ju är. Och sen gäller det att klura ut hur den satelliten - eller "sputniken" som det kallas här, egentligen funkar. Längtar efter att få besök snart, så se nu till att boka era biljetter! Har hört att "weekend i Minsk"-paketen går åt som smör i solsken i år, ha, ha.

Röda stjärnan

Jag har en alldeles egen röd stjärna - som sig bör när man bor på Kommunistgatan! Eller, ok jag delar den med de andra som bor i mitt hus där den sitter högst upp på taket. Och ibland lyser den dessutom fint på kvällarna. Känns lite som Moskva trots allt...

Hemlängtan

Suck! Inte hade jag väl trott att jag skulle längta hem, förlåt alla vänner i Sverige men just nu längtar jag faktiskt till Rumänien. Till min fina lägenhet och till alla härliga vänner där. Särskilt när jag hör om Ziads födelsedagsfest - jag skulle ha varit där ju! Jag vet att det kommer att bli bra här med och trivs faktiskt redan ganska bra men det här med att starta om igen, ensam på ett nytt ställe - ibland är det tungt. Ett socialt liv tar trots allt lite tid att bygga upp - även för ett "socialt djur" som mig själv... Lite dystra söndagstankar således men beror nog dels på att det 1. är så förbaskat kallt i lägenheten och 2. att det är regnigt och grått ute Men hey - det finns fler flyttlådor att packa up, heja, heja ;-)

Kallt

är det på Kommunistgatan. Har just insett att jag nog inte bor i någon "Evroremont" och att det således är två lägen som gäller: 15 oktober värme på oavsett väder och likaså någon gång i vår slås värmen av. Alla som känner mig vet att jag sällan fryser men det ÄR kallt här, även för mig. Bäst att packa upp några lådor till för att hålla mig varm!

Kamunistitjeskaja ulitsa nr 18

Såhär ser det ut på Kommunistgatan nu! Något rörigt med massor av kartonger och hantverkare som springer hit och dit men det känns fantastiskt bra att ha ett hem igen ;-) Har jobbat och slitit hela dagen men det kommer nog ta ett antal dagar till att få i ordning. Ambassaden har kontakt med en "arkitekt" som tydligen kan komma och hjälpa till att sätta upp lampor och tavlor etc - känns fantastiskt att få hjälp med sånt! Flyttgubbarna var för övrigt riktigt bra och hjälpsamma de med - som tack fick de en flaska rumänsk tsujka, en flaska konjak och lite vin. De skrattade nöjt och menade att de ju var "russkij" så jag antar att gåvan gick hem ;-)

PS och vet ni vem som har bott på min gata? Jo Lee Harvey Osvald under sin tid i Sovjetunionen...