Bloggskolkande

Upptäckte att det inte bara är oakmountain som ligger lågt med bloggandet dessa tider. Förutom vinter och mörker och allmän tristess kan ju livet ibland göra att det helt enkelt blir för mycket att blogga om. Och det är förstås helt ok. Själv går jag i väntans tider - känns som om jag alltid levt så, väntat på nästa jobb, nästa plats, lägenhet, nästa man, semester. Just nu väntar jag på alla dessa känns det som men förhoppningsvis klarnar det lite snart. Tålamod är ordet, något som jag aldrig varit vidare bra på... Allra mest väntar jag nämligen på avlösning i Minsk så jag kan ta tag i mitt liv igen. Hemma.