Oakmountain moves home

Japp, snart är det faktiskt dags. På onsdag kör jag bilen till Klaipeda för att ta färjan till Karlshamn och därefter vidare till midsommarfirande i Ronneby. Därmed är det vitryska kapitlet slut för min del - åtminstone för ett tag. Hemma väntar semester och sedan att ta itu med Ukraina och Moldavien på UD. Känns mycket bra och jag ser fram emot att komma hem. Samtidigt går det ju inte att komma ifrån att jag kommer sakna de människor och vänner jag mött här, såväl vitryska som andra utlänningar. Så en smula sorgliga har de senaste dagarna faktiskt varit även om jag tror att många kommer att finnas kvar i mitt liv på ett eller annat sätt. Och alla är välkomna i Stockholm! Da zvidanja...

En våt dröm för alla traktorälskare...

Kunde bara inte undanhålla er denna ansamling av blåa belarustraktorer :-)

Barcelona!

Efter att ha genomlevt en synnerligen grå och trist vinter tillbringade jag och min kompis Debbie en härlig långhelg i Barcelona. Det var mitt första besök i den katalonska huvudstaden och jag trivdes alldeles ypperligt! Härligt att få en dos civilisation, att sippa sangria på en uteservering, njuta av spännande arkitektur och goda middagar. Nu känner man sig laddad att ta itu med våren :-)

Äntligen!

Så äntligen kom nyheten vi alla väntat på - Vitryssland har valt sitt bidrag till Eurovision Song Contest i Oslo! Utan särskilt mycket uppmärksamhet och utan att några som helst deltävlingar ägt rum rapporterades helt plötsligt att årets vitryska bidrag framförs av den helt okända gruppen "3+2" och heter "Far away". Hur den låter? Vad vet jag...

Vårtecken nr 1 - det töar!

Ja det är faktiskt sant, det töar här nere! Ganska välkommet när man kommer tillbaks från en helg i Sverige och tycker allt känns lite segt. Kanske, kanske ska vi kunna besegra denna vintern också?

Ledsen helt enkelt

känner jag mig ikväll. Inte mycket har gått min väg den senaste tiden och alla förhoppningar om att 2010 skulle bli ett bättre år tycks ha kommit på skam. Har svårt att finna energin och lusten just nu och det är inte bara vinterns fel. Människor gör en besviken ibland, livet likaså men varför just vissa ska drabbas om och om igen - det vet inte jag. Tycker det borde räcka med lektioner och grodor nu! Har ju så mycket inom mig, så mycket att ge, till rätt person. Ändå fortsätter jag med mina felinvesteringar på kärlekens marknad. Och det slutar alltid med att jag känner mig mer ensam än förut. Förlåt alla kära - oroa er inte nu. Men måste få ha sådana här dagar också och i brist på närhet och kommunikation hjälper faktiskt bloggen lite en kväll som denna.

Att utmana vintern

Äntligen gjorde jag slag i saken - efter flera veckors deklarerande att denna söndag skulle det ske så gav jag mig faktiskt ut i skidspåret idag. Och himla kul var det! Inser nu att det är såhär man genomlever/lider vintern - man utmanar den och gör något av den helt enkelt. För då har man roligt under tiden man väntar på våren. Det hade i alla fall Filip och jag idag - lika mkt glada amatörer båda två dessutom :-)